Världens undergång

Det finns en parallell berättelse som går emot den nuvarande etnocentriska framgångssagan – det finns de som ifrågasätter om människor ens kommer att existera om 500 år, eller ens om 100 år. Det må låta extremt, men djurarter dör ut dagligen och ännu är människan en ung art på denna planeten. Vi kan inte med säkerhet säga att intelligens är en överlevnadsfaktor i långa loppet. Men hittills har det gått bra.

Världen har i alla tider varit på väg att gå under, enligt vissa. Många religiösa fanatiker har med illa dold belåtenhet hävdat detta i alla tider.

Och med ”världen” menar den självupptagna människoarten naturligtvis olika aspekter av civilisation. Vi talar om den ”kulturella” aspekten av världen – det vi människor skapar – till skillnad mot ”naturen”, som inte är skapad av människan, även om gränsen börjat luckras upp (se https://kvartal.se/artiklar/roboten-som-kunde-tala-med-hastar/)

Den mänskliga civilisationens undergång skulle naturen på planeten inte bara hantera med en axelryckning, utan också med en lång belåten suck av lättnad.

Nu finns det en ny typ av olyckskorpar som kraxar om civilisationens undergång, och de gör det på vetenskaplig grund hävdar de. 1972 presenterade en samling forskare en prognos där de menade att flera av de faktorer som upprätthåller civilisation – det vill säga det moderna samhället – är på väg att kollapsa. Romklubben blev framför allt känd för sin skrift Tillväxtens gränser (Limits to Growth) (svensk översättning; Bonnier, 1972),(https://sv.wikipedia.org/wiki/Romklubben).
Det var en tidig datorsimulation kring: population, matproduktion, ekonomisk tillväxt, naturresurser, energi, industriproduktion. Förutsägelsen var att kring 2025 skulle det bli ohållbart – knaka i fogarna – och under kommande generation – alltså en ganska kort period – kollapsa totalt. Ungefär som den kritik som idag sammanfattas till: evig tillväxt på en ändlig planet är omöjlig.

Det finns en löst sammanhållen rörelse som kallas kollapsologer (https://en.wikipedia.org/wiki/Collapsology)

Detta är inte en grupp som önskar civilisationens undergång, utan mer varnar för möjligheten. Eller, jo, det slinker nog in en och annan ekofascist där som sätter naturens värde lika högt som människans värde och hoppas på kraftig reducering av den för ekosystemen och andra arter väldigt skadliga människan. Den finske filosofen Pentti Linkola kan ses som dess främste företrädare. Delar av extremhögern har lockats till eko-fascismens led, men när de önskar en kraftig nedgång i människoantal på planeten så menar de nog inte att den ska ske på västerlandets bekostnad.

Kollapsologiska tänkare i övrigt är humanare och bland dessa kan nämnas dess främste företrädare: Jared Diamond som skrev boken ”Kollaps”.

Historikern Joseph Tainter beskrev i sin bok ”The Collapse of Complex Societies”, just olika tecken på att en civilisation är på väg att försvinna. Det handlar till  exempel om resursutarmning. En mer lustig indikation som kan nämnas, är ett överdrivet hedonistiskt fokus på mat och överdåd. Det skedde när Romarriket försökte upprätthålla fasaden av ett tryggt samhälle i överflöd – och många menar att vi i dag ser samma besatthet med idrottsliga gladiatorer i lekprogram och mat; bland annat i form av en uppsjö av kokböcker och matprogram, för att inte tala om alla exotiska matvaror som kan köpas i våra affärer. Ohållbart.

Kollapsologi är en ny term, den myntades så sent som 2015 i Frankrike. Fenomenet fokuserar inte på en specifik potentiell kris, utan mer på olika faktorer som skulle kunna samverka och sätta det komplexa globala industriella handelssystemet ur spel. Det har hänt förut. Som exempel kan nämnas de kulturer som uppkom i Mesopotamien, som kollapsade bland annat efter att matjorden utarmades.
Den geopolitiska analytikern Peter Zeihan pekar specifikt på jordbrukets utsatta roll i det globala systemet – där stora delar av jordarna hålls under armarna av konstgödsel, som i sin tur är beroende av ett fungerande globalt handelssystem. Brasilien, Afrika och Kina kan inte föda sina egna befolkningar utan import av konstgödsel. Detta i kombination med ogynnsam demografi – där större delen av befolkningen blir äldre och oproduktiv – kan radikalt förändra den värld vi tar för givet, menar han.
Han pekar på just geografiska och demografiska förutsättningar att klara av resursbehov om energin blir dyrare och transporter inte ekonomiskt hållbara för det industriella handelssystemet.

Vi lever av frukterna från den industriella civilisationen, med sin globala uppbyggnad av transport och handel. Hela denna 100-åriga boom av livskvalitet, teknologiska framsteg har mer eller mindre en enda faktor att tacka för sig: oljan. Allt vi ser omkring oss är byggt tack vare oljan – den bryter och fraktar våra naturresurser, den bygger och transporterar allt i konsumtionssamhället. Det var de fossila bränslena som gjorde att folket som brukade jorden för att föda sig, istället kunde flytta till städer och skapa den industriella revolutionen, med allt vad det innebär av maskiner, bilar, telefoner och internet och annat användbart.

Kollapsologer menar att inget kan egentligen ersätta oljan. Den har funnits i överflöd, varit relativt lätt att ta fram, lätt att lagra, lätt att transportera. El är i sig ingen naturresurs – den måste skapas – och för att skapa el av till exempel sol och vind krävs enorma resurser av industri- och oljesamhället. Och för att ersätta fossila bränslen med kärnkraftverk skulle den orimliga summan på 20.000 reaktorer behövas. Det går inte ihop.
Oljan skapade ett högteknologiskt samhälle för några miljarder människor, nu förväntas el driva samma samhälle för prognostiserade 10 miljarder människor. Går det?

Som det sägs i prepperkretsar ”life as we know it will change” och kanske inte till den högteknologiska gröna dröm som vi utlovas.

Finns det då tecken på industrisamhällets undergång? Det globala handelssystemet klarade av att ett fraktfartyg hamnade på sned i Suezkanalen och blockerade handel i närmare två veckor. Världen tycks tuffa på trots oljespill, översvämningar och skogsbränder, och för att inte tala om torka.

Men för en människa som dör i förtid, av svält i Yemen, eller vattenbrist i centralafrika, eller luftföroreningar i Bombay, eller av förgiftning från kemikalier och liknande världen över…  så ÄR det onekligen det världens undergång. Att dö i förtid.

Över 10.000 bönder i Indien tar livet av sig varje år för att de inte klarar av att betala sina lån till banken. (https://en.wikipedia.org/wiki/Farmers%27_suicides_in_India). En kultur av småbruk och familjejordbruk tynar bort under nya ekonomiska villkor… nya patenterade grödor, syntetiska gödningsmedel, monokultur och världsmarknadspriser.

Likaså är det världens undergång för en kultur som krossas eller tynar bort. Vanliga exempel är romarriket, ett imperium som inte längre kunde upprätthållas när expansionen upphörde. Centrum, det vill säga Rom bedrev rovdrift på periferin. Kollapsologer beskriver städer på samma sätt. Centrum bedriver rovdrift på periferin; landsbygden/naturen.
Minns ni folket på Påskön som påståtts förstört sitt eget ekosystem för matproduktion, för att inte tala om de stora Inca- och Mayakulturerna som tynande bort på några generationer efter att Européerna kom med vapen och sjukdomar.

Hur resilient är då vår civilisation? Det globala industriella konsumtionssamhället klarade av en tvåårig pandemi, systemet tycks klara av ett storkrig i Europa som inbegriper två stormakter. Hur det slutligen visar sig att Europa ska klara sig utan billiga fossila bränslen från Ryssland, återstår att se. Tyskland har för första gången efter andra världskriget en minskande bruttonationalprodukt. (Ett utropstecken hade kanske varit bättre att avsluta den meningen med). 

Men idealet med ökande BNP varje år är olämpligt om man anser att evig tillväxt inte fungerar på en ändlig planet. Att BNP faller är något som delar av omställningsrörelsen önskar sig: så kallad ”nedväxt”. Mindre industriell produktion, mindre konsumtion.

Kan den västerländska kulturen gå under? Kan vårt sätt att leva försvinna? Självklart. Sådana saker sker ständigt i historien, som ännu inte nått sitt slut.
Allt är i ständig förändring, men om det finns exempel på kulturer som dör ut, så är det vanligare att en civilisation sakta tynar bort och uppgår i en annan. Antiken uppgick i Romarriket. Vikingarna blev med tiden i mångt och mycket engelsmän och fransmän när de bosatte sig på kontinenten. Deras asatro svaldes av kristendomen och säsongernas eviga jul och midvinterblotet… blev just Julfirande med Jesus som offer istället för offergrisen Särimmer.

Kollapsologer är ofta generalister som dristar sig att lägga fram megateorier som de skapat genom att extrapolera trender. Det innebär att deras prognoser har låg sannolikhet. Att det är en hel del “kill-gissningar”, eller spekulationer, med ett finare ord, betyder inte att de har fel.

För kollapsologer är framtida potentiella lösningar inga faktorer att ta fasta på. De är snarare inne på Science fiction författaren Isac Asimovs idéer om en stiftelse som istället prognostiserade framtiden baserat på människans historia, det vill säga vårt “track record”. Bedöm en människa utifrån sina handlingar – inte utefter deras förhoppningar om en bättre framtid.

Den stora frågan är: lever vi i unika tider? Är det något stort på gång? Större än penicillin, större än elektricitet, större än internet… tar vi det stora språnget och blir cyborgs med artificiell superintelligens som vårt främsta verktyg. Företag som IBM och Google, som är större än vissa stater, hoppas på att AI är lösningen på… allt,  det vill säga att vi får högkvalitativa svar på alla mänsklighetens stora frågor. Samtidigt varnar bland annat vetenskapsmannen Stephen Hawking för ett AI som utvecklas utan mänsklig återhållsamhet.

Håller människan på att såga av den gren hen sitter på? En kollaps av ”the world as we know it”. Bevittnar vi naturens långsamma undergång? Fenomenet lyftes i boken ”Tyst vår” av Rachel Carson. Senare kom boken ”Naturens undergång” av Bill McKibben.

Men även om ekosystem slås ut och arter dör ut i en takt som ”aldrig förr” så tycks naturen rimligen resilient,  och för en stadsbo så tycks skogarna och sjöarna mer eller mindre intakta. I varje fall om man inbegriper ordet granplantage i kategorin skog. Oljespill som kallats katastrofer har absorberats av naturen; mikroplaster tycks stillsamt acklimatisera sig i vårt blodomlopp; Ozonlagret tycks ha återställt sig.

Ropar Kollaspologerna ”varg”, likt forna tiders undergångsprofeter. Isbjörnar finns det ju rätt gott om på sina platser, covid kan inte mäta sig med forna tiders farsoter, folk lever allt längre och längre, allt färre i djup fattigdom.

Men, det går inte längre att blunda för att vi tar alltmer av jordens resurser i anspråk. Det går inte att återvinna allt. Och när vi försöker så kostar det energi. Och när människan använder energi så tar naturen skada. När ekosystem blir dysfunktionella förstår vi att vi var beroende av dem. Att vi faktiskt kan ha en inverkan på så stora system som ett klimat på en planet – hur mycket tvistas det om. Och den exakta effekten på ekosystemen blir det främst kommande generationer som får hantera, eller kommer även du och jag att påverkas?

Var flyktingarna från Syrien en effekt av klimatförändringar som skapade torka på syrianska landsbygden och en miljon människor blev “inomlandsflyktiga” i Damaskus och i brist på annan sysselsättning skrek efter demokrati med ett inbördeskrig som resultat. Och i förlängningen mer än 50.000+ Syriska flyktingar till Sverige. Var det koldioxiden som drev dem hit?

Den 94-årige tänkaren Noam Chomsky anser att civilisationen är hotad och hänvisar till domedagsklockan (ett koncept startat av Albert Eínstein) som mäter risken för Krig mellan kärnvapenstater och en atomvinter som slår ut de ekosystem vi lever av.

Men det kanske inte behövs ett globalt kärnvapenkrig, eller en meteor, eller vulkanutbrott för att reducera mänskligheten till en spillra. Det behövs kanske inte ens en solstorm som slår ut all el, eller en artificiell intelligens som löper amok, som i filmen ”The terminator”. Det kan räcka med en kombination av: antibiotikaresistens, brist på matjord, sämre spermie- och äggkvalitet i människor, torka och svält, och gigantiska flyktingströmmar, och möjliga inbördeskrig som ett resultat.

Det finns tendenser på att produktiviteten sjunker i flera industriländer, till exempel Kina och Kanada, det vill säga det kommer att kosta mer att skapa den levnadsstandard vi är vana vid. Det är ofrånkomligt när priset på energi ökar, det vill säga de snabba enkla fossila resurserna börjar sina. Världens stater a k a det ekonomiska systemet svarar med att skapa mer pengar, mer skuld… i en förhoppning om att framtida ökad produktion ska lösa degens inteckning.

Många energislag betalar inte sina egna kostnader fullt ut, den fulla kostnaden tas från samhället i stort, eller så tar i slutändan naturen smällen. Det kostar tid och energi (det vill säga pengar) att vara miljövänlig. Världens stater skjuter problemet framför sig genom att bland annat låta privata banker skapa enormt överskott av pengar, något som är ohållbart i längden med möjlig total kollaps av pengasystemet som resultat. Det är där det börjar enligt kollapsologerna – i ekonomin – och det är bara en indikation på att hela systemet av resursutnyttjande är ohållbart.

När flera av dessa kriser sker samtidigt; pandemier, krig, snabb migration, kostnadsökningar, torka… med mera – ja, då närmar vi oss en tidpunkt när ”the shit hits the fan”. Och ännu har vi inte lagt till en temperaturhöjning med så kallade självförstärkande feedback loops som kan ta oss till både tre och fyra grader över den mätpunkt vi valt att jämföra med.

Handels- och industrisamhället är oerhört komplext och känsligt. Flera samverkande hot skulle kunna rasera det och du skulle plötsligt leva i en värld där du enbart har tillgång till vad din region kan producera, vilket förmodligen inte är mer än en: cykel, eftersom moderna tekniska produkter är en samverkan mellan massor med länder, gruvor, fabriker… utspridda över jorden. Det är oljan som gör att vi kan leva i en värld där räkor kan fångas på en plats på planeten, skalas på en annan och säljas på en tredje kontinent.

Är samhällskollaps ett scenario som finns på bordet som en liten, men ändå möjlig risk. Funderar våra ledare på det här? Finns det handlingsplaner på något av dessa scenarion ovan? Tror knappast det – våra politiker tycks ha gått ”all-in” på den framtida gröna teknikdrömmen.

Utöver angivna källor/referenser i texten, även denna:
There’s No Tomorrow (limits to growth & the future)