”Beslut tagna baserade på rationellt tänkande som tar in abstrakta faktorer och med artens bästa för ögonen… är det så du tar beslut i ditt liv?”
Som art har vi inte förmågan att hantera sådana här komplexa och abstrakta miljöproblem. Vår hjärna är inte byggd för att hantera den här typen av utmaningar. Homo sapiens är bra på att bygga saker Och samla på saker som ”preppers”. och uppfinna saker. Vi är inte byggda för att försaka levnadsstandard. Vi har inte omdömet att ta beslutet att inte uppfinna saker som är potentiellt skadliga för människan och naturen. Vi kommer inte heller klara av att självmant släppa den livsstil och levnadsstandard vi vant oss vid.
Det är tämligen enkelt att: ge upp plastpåsar, delta i köttfri måndag och återvinna burkar – om det däremot handlar om: bilåkande och flygresor och internet (som drar gigantiska mängder energi) så är medborgarna mindre benägna att göra uppoffringar). De vill göra samma sak, fast på el.
Att hänge sig åt förnekelse eller naiv optimism är en naturlig psykologisk reaktion till den här typen av hot. Att dagligen tänka på dessa hot är omöjligt, det leder till depression och apati eller aggressivitet eller destruktiv hedonism.
Vad händer när det blir mindre resurser att dela på? Så länge allas basbehov kan tillfredsställas så kan vi nog hantera utmaningen, men vad händer om det blir svält?
Forskare har testat att tränga ihop för många råttor på en liten ytan med alltför lite mat – det blev inte vackert. Vad talar för att den mänskliga hjärnan skulle reagera annorlunda än andra däggdjurs. Empati, altruism? Hur har dessa egenskaper manifesterat sig i vår historia? Alltså inte inom familjen, släkten, stammen, utan mellan folkgrupper, mellan nationer. Är altruism något som skulle kunna kallas ett mänskligt signum?
En människa har formats av naturen till att sträva efter att hitta en partner och bilda familj, eller sälla sig till en liten stam och tillsammans lösa konkreta problem och samla saker relaterade till basbehov, typ likt en prepper. Just detta beteende har lett fram till vår arts potentiella självdestruktion. Vi blev för bra på att tillfredsställa våra basbehov och att göra barn som överlever.
Vår hjärna är inte byggd för att i solidaritet med miljarder andra människor och med framtida generationer ta enskilda beslut som inte ger någon uppenbar positiv konsekvens. Speciellt inte ta beslut som leder till en negativ konsekvens för en själv. Att försaka.
Beslut tagna baserade på rationellt tänkande som tar in abstrakta faktorer och med artens bästa för ögonen… är det så du tar beslut i ditt liv?
Kollapsologen är en civilisationskritisk blogg som resonerar kring frågor som: klimatförändring, kollaps, omställning, prepping, ekonomisk recession, hot mot demokratin, hot mot välfärdssamhället, matförsörjning, ekologi, energibrist, fossila bränslen, krig, geopolitik, svält, migration e t c.
Vad är kollapsologi? Hur stor är risken för en samhällskollaps? Hur kan en kollaps kunna komma att se ut? Hur kan civilisationen se ut efter olika kollapser?
