Bostadslånet och ockerbanken

Kära bank
(och den regering som håller er under armarna).

Jag är tacksam för det bostadslån ni gett mig.
Jag är full medveten om att det inte kostat er något att skapa detta lån. Jag avser ändå betala tillbaka alltsammans, sinom tid.
Jag vet också att er risk är minimal, eftersom ni har min bostad som säkerhet, och kan ta denna om jag inte betalar tillbaka lånet.
Jag har länge betalat ränta till er. Ni har blivit rika på min ränta.
Jag accepterar att ni har kostnader och att ni behöver täcka upp för ”dåliga lån” samt för era bankdirektörers ohemula ersättningar, samt aktieägarnas mer eller mindre konstanta vinster i både hög- och lågkonjunktur (då banker inte tillåts gå omkull, utan räddas av staten).

Men jag informerar er härmed, jag tänker inte betala mer ränta än 6% på mitt bostadslån.

I den stund era krav på mig överstiger 6% så bryter jag avtalet med er, med hänvisning till ockerlagen (Brottsbalkens 9 kap 5§ andra stycket). Jag hävdar även ”svunnen rätt” då det i Sverige var fram till 1901 straffbart med högre räntor än 6 procent.

Jag fortsätter att betala 6% i ränta på mitt lån till dess räntorna stabiliserats till lägre nivåer. Alla försök till att via kronofogden kräva ut mer kommer jag motsätta mig med hänvisning till ovan nämnda lag. Eventuella försök till vräkning, d v s försök att kasta ut mig från mitt hem kommer jag och mina grannar möta med motstånd. Vi kommer solidariskt ställa upp vid eventuella försök att ”statuera exempel”.
Det är också möjligt att vi fredligt kommer att protestera utanför bankdirektörernas hem, samt de största aktieägarnas hem.

Med vänlig hälsning
Sex-Procents-Rörelsen

”…för ocker döms också den som vid kreditgivning i näringsverksamhet eller i annan verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestationen”.